vanmakt

Det som ibland kallas livet får ofta plats i en gammal låda. Hemligheter kan vikas ihop och läggas i fack där svensktillverkade cigarrer har legat (David samlar på hemligheter, Christina samlar på mjölktänder), minnen stora som cigariller får plats bredvid dikter som aldrig borde ha skrivits. Eller i alla fall inte ha lästs. Skam och skuld delar fack, längtar efter att bli upplockade, förda ut i ljuset, uppvisade, utfläkta, spridda ut i världen likt röken från en cigarett utan filter (och likt de rodnande kinder som precis har blåst ut röken på bänken på kyrkogården). Och kärleken, i den mån minnen av kärlek kan förvaras i en låda, ligger också där, har ett alldeles eget fack. Som länge väntade på att sluta vara tomt.
Vanmakt är en kärlekshistoria. David har en storasyster, ett låtsasjobb och fina tänder. Han pratar med stenar och har svårt att låsa dörren när han går hemifrån. Christina har två barn och ett riktigt jobb. Hennes badrum är alltid rent och hon tycker om fina tänder. David blir kär i Christina, skriver en dikt till henne.
vinden blåser också
Håret började torka, märkte Eleonora; varma strån som föll framåt över ansiktet. Dags att gå hem snart, gå förbi affären och handla, laga mat, sova; varför är det alltid en ny dag imorgon? Tänk om det kunde ta slut någon gång. Om jag kunde få sitta på ett litet pappersflygplan, sväva högt där uppe, högt ovanför problem och våndor, mamma och Henrik, chefer och arbetskamrater; låta benen hänga över kanten, fötterna bara, tårna som silar luften, pratar med blåsten, leker med vinden, kittlar på molnens magar. Titta ner på båtarna som guppar omkring, ovetande om att ytan bara är ett skikt mellan sorg och död. Känna att ensamhet är att trängas med luftens syrefattiga molekyler.
– Vad funderar du på?
– Frihet. Och att Henrik nog väntar därhemma nu.
Vinden blåser också handlar om Eleonora, en kvinna i karriären som bor med sin pojkvän, dricker för mycket och till varje pris inte vill bli mamma. Och lika lite vill hon bli som sin mamma Ulrika; Eleonora har inte pratat med mamman på länge. Men när Ulrika plötsligt dör under en fjällvandring tvingas Eleonora sluta gömma sig, gömma sig från sina känslor, från sina tankar, från sig själv. Och hon börjar en egen vandring i mammas fotspår.
hjärnsmärta
Som alltid var han för tidig, Johan fick sätta sig och vänta den vanliga halvtimmen. Han lutade sig försiktigt bakåt i soffan och tittade sig omkring i väntrummet. På väggarna satt det tavlor och planscher. Vi läser inte dina händer, men väl din själ. Det var reklam från Psykologförbundet. Bredvid hängde en tavla som bestod av en svart fläck på en vit bakgrund. Johan undrade om det var en sådan där bläckplumpsteckning som används för att kolla om man är galen. Fast det är nog fördomar, tänkte han. Sådant som bara existerar på film och i dåliga TV-serier. Fast de brukar vara spännande. När jag har tid att titta. Slippa tänka några minuter.
Hjärnsmärta handlar om Johan och Sophie, två unga människor som på var sitt sätt har hamnat i en destruktiv spiral. Johan får ett abrupt möte med psykiatrin och Sophie ett lika abrupt möte med sig själv. Av en slump kommer de i kontakt och deras liv börjar sakta flätas in i varandra, samtidigt som deras respektive livssituationer blir mer och mer ohållbara.
enligt loke
Ända sedan jag gick på Sörängens folkhögskola, och hade etnologi-lektioner med Siewert Carlsson, har jag varit fascinerad av den nordiska mytologin och de olika personagen; speciellt Loke. En komplex figur - varför inte skriva den nordiska mytologin ur hans perspektiv tänkte jag. Eller som Loke själv uttrycker det:
Och om du vore Laufeys och Farbautes son skulle du också uppleva hur det känns att vara förtrollad utan att veta om det, hur den ena foten fortfarande vilar i Muspellsheims flammor med gnistor som bränner din vad, och den andra i djupet av Hvergelme medan frätande etter klättrar på ditt lår; du skulle känna längtan efter den absoluta vissheten om att fjättrarna är ett tecken på att något mer finns,något mer än svärdsvassa kanter på de jättelika stenblock som du balanseras på.
enligt Loke är ett relationsdrama, en historia om olycklig kärlek, om hat och längtan; en sonettkrans inbakad i ord, bild och fotnötter. Nedan den första sonetten.
SÅNGEN TILL YMER

Jag levde som en gud på Idaslätten
det blev mitt öde, sprunget ur en tråd
som gjorde mig till del av asaätten
av ärofyllda värv och nidingsdåd

Mitt namn var Loke, detta är min saga
en sägen nedtecknad i Kvases blod
om tiden när jag levde för att jaga
min dröm att byta plats med Frejas Od

Begynnelsen bar Nifels frusna floder
mot Muspells eldar, alla tursars moder
blev född, fick suga spenar på en kalv

Audumla väckte liv i gudahorden
vars söner mördade och gjorde jorden
med Ymers hjässa som ett himmelskt valv
gift mot min vilja
gift mot min vilja är en livsberättelse, en diktsvit ur ett jags perspektiv, ett jag som sedan 3-årsåldern lever i äktenskap med Rädslan, ett jag som dagligen umgås med kompisarna Skammen och Skulden, och som med åren får ohanterligt många känslosamma vänner. Ett jag som i vårdens och psykiatrins ögon blir en samling symptom som till varje pris ska behandlas bort. Nedan kan du läsa ett utdrag.
den tredje maj
firade jag och Rädslan silverbröllop
hon hade bjudit alla våra vänner

Skammen och Skulden lovade att dyka upp
de har varit gifta längre än vi
Skulden berättade för mig att det var Skammen som friade
la sig på knä i sanden med ansiktet gömt i handflatorna
Skulden grät, jag tror inte hon har slutat än
de är ett vackert par
det sägs att ingen kan göra någon annan hel
men de som säger så känner inte Skammen och Skulden

när jag ville skilja mig talade Skammen mig tillrätta
och Skulden förklarade att Rädslan skulle dö utan mig
sedan dess vågar jag inte se henne i ögonen

Oro och Ruelse kom också
vi är vänner sedan vi var små
de kompletterar varandra
fast jag anar att Oro är toffeln i det partnerskapet
Oro är Rädslans bästa kompis
de brukade leka när jag och Skulden träffades
fast då blev Rädslan ofta väldigt svartsjuk
så nu är jag hemligt otrogen istället
det är inte lätt för samvetet

ibland träffar Rädslan och jag, Förtvivlan och Vanmakt
de är ett konvenansparti
som mest sitter och stirrar på varandra
ibland bråkar de om vems fel det är att de är gifta
men bråken slutar alltid i ren desperation
vi skulle ha mycket att älta om alla fyra
fast oftast tvingar de mig att bara vara tyst och lyssna

Ångest och Depression kommer alltid när det är fest
de älskar bemärkelsedagar nästan lika mycket som varandra
Ångest brukar kalla sin partner för Deppan
deras äktenskap är ganska stormigt
inte alls så där på ytan harmoniskt som mitt
när Deppan är ledsen brukar Ångest bli hysterisk
och då blir Deppan otröstlig och ringer mig
de gångerna vill jag bara dö

den tredje maj
firade jag och Rädslan silverbröllop
vi träffade våra vänner på pressbyrån
på centralstationen i nässjö
kaffe och kanelbulle ville alla ha
det kostade femton kronor
det var jag som betalade